KBT

KBT

KBT är en förkortning för kognitiv beteendeterapi och brukar numera ofta omnämnas som ett paraplybegrepp, det vill säga, att det inom sig rymmer en mängd olika teorier, interventioner, åtgärder inriktningar och subgrupper. Exempel på subgrupper är UP (Unified Protocol), ACT (Acceptance and Commitment Therapy), schematerapi m.m. KBT handlar bland annat om att förändra ”felaktiga” och negativa tankemönster och om att förändra beteenden som är destruktiva och ohjälpsamma för personen och andra. Negativa tankemönster, som också kan vara väldigt destruktiva, kan även vara väldigt rigida (stela) och svåra att förändra, bland annat beroende på hur länge man har haft dem och hur ofta de upprepas. Tankarna eller övertygelserna handlar om hur individen uppfattar sig själv, omvärlden och framtiden. Personer med depression har oftast en selektiv uppmärksamhet på de negativa aspekterna av livet. Detta sätt att tänka kring sig själv, andra och framtiden etableras ofta tidigt i livet och brukar beskrivas som grundantaganden, eller kärnövertygelser.

Grundantaganden kan i sin tur bilda olika scheman som kan handla om exempelvis övergivenhet, lågt självförtroende, dålig självkänsla, känslomässig försummelse, överdrivna krav på sig själv, misstänksamhet m.m. Ju starkare scheman (övertygelser) desto svårare är de att förändra. En av anledningarna till svårigheten är att alla scheman och grundantagande utgör ett s.k. fundament för hur man uppfattar sig själv som person (identitet).

Grundantaganden kan vara svåra att identifiera och upptäcka men tenderar att ”poppa upp” som negativa, neutrala eller positiva automatiska tankar i olika situationer där man blir känslomässigt berörd. De automatiska tankarna påverkar känslor, kropp och beteenden. Det kan även ske i omvänd ordning, att känslorna eller de kroppsliga reaktionerna påverkar tankarna.

Vid ångestproblem är huvudproblemet oftast en oro kring framtiden, att något hemskt eller obehagligt förväntas inträffa. Grubblerier kring dessa ”katastrofscenarier” och hur det eventuellt kommer att utspela sig är en vanlig strategi som används, i syfte att försöka få kontroll över sina tankar och känslor. Vid rädsla och ångest är det även vanligt att använda sig av undvikande- och säkerhetsbeteenden, samt flyktbeteenden i syfte att lindra det känslomässiga obehaget, åtminstone för stunden. I KBT granskas konsekvenserna på lång sikt av de kortsiktiga dysfunktionella lösningarna och det visar sig oftast att problemen eskalerar, förvärras och befästs när dessa strategier används. Alternativa, mer hjälpsamma och funktionella strategier undersöks, bland annat med hjälp av de kognitiva metoderna mullvadstekniken, Försvarsadvokaten, kognitiv omvärdering/omstrukturering och genom att identifiera ”tankefällor” såsom katastrofiering, etikettering, allt eller inget tänkande, känslomässigt tänkande, övergeneralisering m.m.

ACT

ACT eller Acceptance and Commitment Therapy är en del av det som brukar kallas för den “tredje vågens KBT”. Skillnaden mot traditionell KBT är att ACT inte fokuserar på att förändra innehållet i tankarna utan snarare på hur man förhåller sig till sina tankar. Ett av huvudmålen är att öka avståndet till sina tankar och att så småningom utveckla en högre grad av psykologisk flexibilitet. ACT kan även beskrivas som beteendeterapi, men fokus på beteenden i ACT utgår huvudsakligen från vad individen anser är viktigt och värdefullt i livet.

Om vi tittar på begreppet ACT, så står A för acceptans. Det handlar om att acceptera det vi inte kan kontrollera och som inte heller går att påverka. Commitment står för åtagande, förpliktelse eller hängivenhet i sina handlingar så att dessa berikar ens liv. Syftet med ACT är således att sträva efter att leva ett så meningsfullt och rikt liv som möjligt och samtidigt lära sig att acceptera det lidande eller den smärta som dyker upp under livets gång.

Genom att lära sig acceptera sina oönskade och obehagliga känslomässiga upplevelser och vara mer närvarande i stunden, skapar man även ett större handlingsutrymme i livet. Det handlar även om att bli mindre värderande och dömande mot sig själv och andra, och istället agera i riktning mot sina värderade mål i livet.

Det går inte att ta bort lidandet genom att ta bort smärtan. Den mänskliga existensen innefattar svårigheter som inte kan undvikas. Människor vi älskar kommer att skadas och dödas och vi är medvetna från tidig ålder om att vi alla tids nog kommer att dö. Vi kommer även att bli sjuka, våra förmågor kommer att försämras och vänner och älskare kommer att svika oss.

Smärta går således inte att undvika och vi minns denna smärta utan svårighet och kan i varje givet ögonblick framkalla den i vårt medvetande. Detta innebär att vi människor utsätter oss medvetet för oerhört mycket smärta, trots vår förmåga att styra över den yttre miljön. Men för att vi ska kunna drabbas av verkligt mänskligt lidande krävs det att vi måste utveckla det symboliska lidandet ännu mer.

Lidande uppstår när människor tror så starkt på sinnets, eller tankarnas bokstavliga innehåll att de fusionerar, smälter samman med sina kognitioner.

Människor vars kognitioner smälter samman ignorerar ofta direkta upplevelser och är relativt omedvetna om omgivningens påverkan. Det är vanligt att människor börjar i terapi på grund av den känslomässiga press som fusionering leder till, i förhoppning om att de besvärande symptomen ska minska. De har däremot ingen tanke på att förändra förhållningssätt, eftersom det är helt osynligt för dem. Det är som om de vore fångade av regler som deras eget sinne har skapat.

ACT är en behandlingsform som inriktar sig på att människan bör lära sig att acceptera sina oönskade reaktioner, tankar och känslor och vara närvarande i stunden istället för att ägna sig åt olika former av undvikande. Klienten lär sig att vara icke-värderande gällande hur de ser på sig själv och sin problematik. Utifrån en accepterande syn är de fria att ägna sig åt sådant som de värderar högt i sitt liv. Målet i en ACT-behandling är att vara i kontakt med nuet och därigenom, utifrån vad situationen kräver, antingen förändra eller fortsätta med beteenden i syfte att leva i linje med sina värderingar och mål. Med hjälp av Acceptance and Commitment Therapy är tanken att individen ska kunna leva ett så rikt och meningsfullt liv som möjligt.

ACT används framgångsrikt i behandling för bland annat depression, ångest, stressproblematik, missbruk samt ger ökad livskvalitet vid kroniska sjukdomar, exempelvis smärta och epilepsi.

FACT

Fokuserad Acceptance and Commitment Therapy (FACT) är en korttidsterapi som bygger på Acceptance and Commitment Therapy (ACT). ACT skiljer sig från klassisk kognitiv beteendeterapi genom sin målsättning som syftar till att öka livskvaliteten genom att låta individen acceptera och omforma förhållningsätt gentemot oönskade och plågsamma upplevelser. Metoden försöker inte ändra individens upplevelser, utan låter personen observera och acceptera dessa upplevelser. Målsättningen är att patienten ska lägga sin energi på att ändra det omedelbara beteendet och inte på det som inte går att kontrollera såsom känslor, tankar, minnen och fysiska symtom.

SCHEMATERAPI

Schematerapi är en psykoterapi-inriktning som integrerar influenser, metoder och tekniker från flera olika teoribildningar såsom KBT, gestaltterapi, objektrelationsteori och psykoanalys. Fokus inom schematerapi ligger på den terapeutiska relationen, de känslor som uppkommer under sessionen, samt att arbeta mot att skapa ett större avstånd till känslor och tankar, samt att förändra destruktiva beteendemönster och ersätta dessa med mer adaptiva beteenden. Utmärkande för schemafokuserad terapi är att den i hög grad betonar den terapeutiska relationen, affektiv upplevelse samt diskussioner om tidiga livshändelser. Schemafokuserad terapi kan användas för att bryta livslånga psykologiska mönster. Den är särskilt väl lämpad vid behandling av depressioner, missbruk, relationsproblem, personlighetsstörningar och andra kroniska psykiska problem. Livsteman eller scheman är mönster som etableras/skapas i barndomen eller under ungdomsåren och sedan återupprepas genom hela livet. Det börjar med något vi har blivit utsatta för av våra familjer eller av andra barn eller ungdomar. Vi kan ha blivit övergivna, kritiserade, överbeskyddade, kränkta, avvisade, misshandlade, traumatiserade (våldtäkt, tortyr), eller försummade – på ett eller annat sätt har vi tagit skada av vår uppväxt. Efter hand som vi återupprepar temat, blir det en del av oss och vi fortsätter att skapa situationer där vi blir illa behandlade, nonchalerade, nedtryckta eller kontrollerade och där vi går miste om möjligheten att förverkliga det som vi själva allra helst vill i livet. Våra livsteman avgör hur vi tänker, känner, handlar och förhåller oss till andra människor. De utlöser starka känslor som ilska, sorg och ångest. Till och med när vi tycks ha uppnått allt – social status, ett perfekt äktenskap, respekt från våra närmaste, framgång i jobbet – känner vi oss oförmögna att uppskatta livet och våga tro på det vi faktiskt åstadkommer. Nästan alla människor upprepar negativa mönster från barndomen på ett självdestruktivt sätt. På olika sätt lyckas vi, som vuxna, skapa förhållanden som på ett märkligt sätt påminner om det som skadat oss som barn eller unga. Ett livstema/schema är alla de olika sätt som vi återskapar dessa mönster. Scheman eller livsteman kan beskrivas som djupt rotade övertygelser om oss själva och världen, som vi lärt oss tidigt i livet. Dessa scheman är centrala för vår känsla av själv. Att ge upp tilltron till ett schema vore samma sak som att ge upp tryggheten i att veta vilka vi själv är och hur världen fungerar, och därför håller fast vid det, till och med när det skadar oss. De här tidiga övertygelserna inger oss en känsla av förutsägbarhet och visshet som är välbekanta och invanda. På ett märkligt sätt får de oss att känna oss som hemma och det är av den anledningen som dessa scheman är så svåra att ändra på.

UNIFIED PROTOCOL

Unified Protocol (UP) är en behandlingsmetod som grundar sig på traditionella behandlingsprinciper inom Kognitiv Beteendeterapi (KBT) men som har en särskild tonvikt på känslomässiga störningar. Fokus ligger också på hur personer med dessa känslomässiga störningar upplever och reagerar på sina känslor. Grunden för denna behandling är antagandet att personer med känslomässiga störningar använder sig av maladaptiva/dysfunktionella strategier för att hantera sina känslor. När de inlärda och dysfunktionella strategierna för att undvika eller dämpa intensiteten i de obehagliga känslorna misslyckats gång efter annan, leder detta till att symtomen finns kvar, blir starkare och vidmakthålls. UP är därmed en känsloinriktad behandling, där patienten lär sig att möta och uppleva obehagliga känsloupplevelser och att reagera mer adaptivt på känslorna än tidigare. I takt med att patienten lär sig reglera känslor, minskar även intensiteten och förekomsten av maladaptiva känsloupplevelser. Det handlar därmed inte om att bli av med obehagliga känslor. Det handlar om att få känslorna att hamna på en funktionell/normal nivå så att de blir både adaptiva och användbara.

%d bloggare gillar detta: