STRESS

Vad är stress?

Det finns ingen tydlig och enhetlig definition kring begreppet stress, men McGrath (1976) definierar det som en interaktion mellan tre olika beståndsdelar:

1. upplevda krav
2. upplevd förmåga att hantera kraven
3. känslan av att det är betydelsefullt att ha förmåga att hantera kraven.

Syftet med stress

Syftet med stressystemet är att hålla vår inre miljö i kroppen konstant. Det autonoma nervsystemet styr organen och kan inte påverkas av vår vilja. Hjärtslag, andning och matsmältning är några funktioner som nervsystemet kontrollerar, och som behöver justeras när vi exempelvis springer, äter eller vilar. Det autonoma systemet är uppdelat i två delar som båda är involverade i vår stressreglering: det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet sätts igång när kroppen behöver mer kraft, medan det parasympatiska är som mest sysselsatt när vi vilar. När vi ställs inför farliga situationer sätter det sympatiska nervsystemet igång och mobiliserar kroppen. Olika ämnen och stresshormoner, som kortisol, noradrenalin och adrenalin, frigörs och skickas ut i blodet. Nu är kroppen beredd på kamp, oavsett om hotet är en livsfarlig situation eller om vi oroas över att ha missat ett viktigt möte. Det parasympatiska systemet bygger upp vår kropp och motverkar effekterna av det sympatiska nervsystemet. Det behövs när vi ska varva ner och återhämta oss.

Olika stressorer

Positiva stressorer

Stress behöver inte innebära något negativt utan kan även vara förknippad med positiva faktorer, såsom exempelvis att hålla ett föredrag, att anordna en fest, ställa upp i en tävling, skriva en tenta, uppträda med sång, dans eller skådespel m.m. Således kan stressen i dessa fall fungera som en drivkraft för de flesta personer även om det är förknippat med ett känslomässigt obehag.

Negativa stressorer

Det finns olika situationer i tillvaron som de flesta kan förknippa med negativ stress. Det kan exempelvis röra sig om en alltför hög arbetsbelastning på arbetet eller i skolan, där den egna förmågan ligger under kravnivån. Stressen kan även handla om en känsla av otillräcklighet som vän, partner, förälder eller att inte hinna med träningen.

Även i privatlivet med vänner och familj kan en del uppleva sociala krav som känns svåra att leva upp till. Mest stressande är krävande situationer som du har liten kontroll över, och som du känner dig ensam om att hantera.

Det går även att bli stressad av att inte ha tillräckligt många och meningsfulla uppgifter eller utmaningar i sitt liv. Det kan hända till exempel under en längre tids arbetslöshet, även då är jämvikten mellan aktivitet och vila rubbad.

Höga krav kan stressa

Många upplever att kraven från andra är höga, men ibland kan det vara egna krav som stressar mest. Vilka krav du ställer på dig själv kan till exempel bero på tidigare erfarenheter eller hur du har blivit uppfostrad. Om du värderar dig själv utifrån det du presterar, eller tror att andra gör det, kallas det för en prestationsbaserad självkänsla. De allra flesta kan tänka så om sig själva ibland, men om du alltid värderar dig själv utifrån vad du presterar är det lätt att du pressar dig själv att göra mer och mer för att känna att du duger. Då är det lätt att tappa respekt för sin egen person när det inte går att prestera lika mycket som vanligt, till exempel vid sjukdom eller en livskris.

Ingen skillnad på verkligt hot eller inte

Det är inte bara verkliga hot som kan stressa, eftersom hjärnan inte kan skilja på ett riktigt hot eller ett som du bara tänker dig. Därför kan du bli stressad bara av att föreställa dig ett hot eller en svår situation som egentligen inte finns och som kanske aldrig kommer att inträffa, kroppen reagerar ändå på hjärnans signaler. ”Tänk om barnen skadar sig”, eller ”jag kanske förlorar jobbet nu när företaget ska spara pengar” är exempel på tankar som kan vara stressande.